Flera nära och kära har nu lämnat oss och det känns ganska ok att åka hemmåt, men det är klart, hade man varit tvingad att stanna en månad eller två till, ja då hade man kanske ställt upp på det.
Ungarna är friska och laddade för hemresa, dom gjorde ju en mini-repris på våra andra trippar hit och blev sjuka på slutet. Båda har ätit pencilin den sista vecka, Theo för halsfluss och Philip för öroninflammation. Men som sagt, nu har dom piggat på sig.
Vi hade lite löst pratat om att fixa en "kräftskiva" här nere, och eftersom veckorna gick och vi började närma oss slutet så tog vi och några andra familjen ett beslut att slå ihop kräftskiva och avsluts-middag.
Sagt och gjort, jag kollade recept på nätet och eftersom det inte finns kräftor här, fick vi köpa räkor istället. Räkorna här är inte riktigt som hemma, en vanlig räka är kanske 10-12cm här och king-prawns är stora som små hummrar (skaldjuret, inte bilen). Så storleksmässigt så är det ganska samma som kräftor. Det visade sig att vi inte var de första som fått denna smarta idé, utan det fanns en massa tips och trix att finna på nätet.
Räkor (5kg), dill, salt, socker och öl inhandlades, sen var vi igång. 4 timmar tror jag vi höll på och lyckades sabba en kyl/frys på kuppen, men det var det värt.. :) Nu till det tråkiga, vi kokade räkorna kvällen innan för att de skulle få ligga i lagen ett dygn och dra åt sig lite smak, och på kvällen så började Theo må allt sämre. Det slutade med att han bäddade ner sig själv, trots 4 lekande barn bredvid, då förstod vi att något inte stod rätt till. Såklart var det inte tal om någon avsluts-middag med 3 andra familjen när man har ett barn med halsfluss, så det fick bli en lugn hemmakväll, med lite räkor och bubbel.
Jag (Jesper) har ju också en tendens till att hitta på något på slutet, allt för att sabba den goda stämningen. Eftersom jag inte blivit riktigt sjuk eller nått sånt, så var jag tvungen att hitta på något annat. Det började med att jag skulle gå ner och bada lite och "råkade" glömma skorna. Det hade varit en varm dag med massor av sol, perfekt, jag knallade ner i godan ro på den varma asfalten barfota hela vägen. Du må tro vilka stora brännblåsor under fötterna man kan få, den största var nog 5cm. Snyggt jobbat, på båda fötterna dessutom! Så jag har missat lite volleyboll på slutet, och fått linka fram med compeed plåster under hela fötterna (ni vet, såna där plåster man har på skavsår osv).
Men nu är det som sagt dax att fara hemmåt, Theo och Philip saknar sina kompisar och mamma/pappa saknar nog mest sin sköna säng hemma. Den vi har här är ok, men det är segt när man är så gammal som jag är och måste vända på sig 10-30 per natt för att man får ont i ryggen.
Jaja, nu skall jag hjälpa Caroline och packa det sista.
Tjing!
/Jesper
Ps. Kom på en lite annorlunda grej som hände på färjan till Koh Lipe. Jag och Roger stod och snackade lite i solen, och rätt vad det är så börjar det lukta bränt. Inget man reagerade på direkt, men när jag en stund senare tittade ner, så såg vi att en solen hade reflekterats i glaset på min klocka som jag hängt i skärpet, och bränt stora hål i hela byxan, ända in till kalsongerna. Det hade varit snyggt, att bara självantända ute till havs sådär. Mycket ballare än blåsor under fötterna, men man kan inte lyckas jämnt. Ds.
Ps. Kom på en lite annorlunda grej som hände på färjan till Koh Lipe. Jag och Roger stod och snackade lite i solen, och rätt vad det är så börjar det lukta bränt. Inget man reagerade på direkt, men när jag en stund senare tittade ner, så såg vi att en solen hade reflekterats i glaset på min klocka som jag hängt i skärpet, och bränt stora hål i hela byxan, ända in till kalsongerna. Det hade varit snyggt, att bara självantända ute till havs sådär. Mycket ballare än blåsor under fötterna, men man kan inte lyckas jämnt. Ds.